Medverkande oppositionspartier var lite mer ”outspoken” vad gällde förslag riktade mot framför allt byggande av hyresrätter (återinfört investeringsstöd) medan förslag på åtgärder riktade mot byggande av ägda bostäder helt lös med sin frånvaro. Vad avser företrädare från sittande regering och samarbetsparti var det tystare, vilket inte är förvånande eftersom regeringens förslag vanligen presenteras i höstbudgeten. Det finns förstås också en rad områden som i detta läge konkurrerar om medel ur den begränsade statskassan.
Att man inte ville spä på inflationen var också ett vanligt framfört argument för att sitta still i båten – ett argument som det förvisso ligger en del i, men som också är bekvämt att ta till för att passa på frågan. Inflationsmålet i alla ära, men det kan knappast användas som argument för att lämna carte blanche till att inte genomföra vissa samhällsekonomiskt nödvändiga åtgärder. Förhoppningsvis bidrog jag och andra från berörda branscher till att ändå öka krisinsikten något. Möjligen också till att så några frön till tänkbara åtgärder som skulle kunna minska fallet i bostadsbyggandet på kort sikt och på längre sikt säkerställa ett bostadsbyggande i paritet med befolkningsökningen – dessutom till rimliga kostnader.
På SBAB:s lunchseminarium på torsdagen pratade vi om hur vi egentligen ska finansiera våra bostäder framöver. Jag började med att ge en historisk återblick och beskrev hur finansieringen av bostäder har ändrats från andra världskriget fram till i dag. Från en i det närmaste hundraprocentig privat finansiering direkt efter kriget steg den offentliga sektorns stöd till bostadssektorn till över 3 procent av BNP till mitten av 1980-talet för att efter budgetsaneringen i mitten på 1990-talet åter igen minska kraftigt. Jag beskrev några för- och nackdelar med olika mixar av privat- och offentlig finansiering och gick också igenom några problem med de kreditregleringar i form av amorteringskrav och bolånetak som har införts de senaste åren. Detta avseende bland annat ungas möjligheter att kunna köpa sig en bostad. Jag beskrev också de nya privata finansieringsmodeller som har dykt upp som ett svar på införda kreditrestriktioner, bland annat ”Brf 2.0”, ”hyrköp” och ”deläga”. Mina kollegor Linda Hasselvik som är privat- och boendeekonom och Carl Lindståhl som är hållbarhetschef beskrev sedan dessa nya privata finansieringsmodeller mer i detalj, dess för- och nackdelar, samt bankernas möjlighet att bidra med finansiering till dessa. Om du så önskar kan du se seminariet i efterhand här (när du klickar dig vidare kommer du till plattformen Vimeo).
Med önskan om en skön och avkopplande sommar till er alla!
Robert Boije
Chefsekonom, SBAB
